Annons:
Etikettfritids-aktivteter
Läst 4964 ggr
Caroline.H
2011-06-26 18:27

Sommarbete!

Alla hästar rusar iväg i ren glädje och bockar hejvilt! Snart lugnar alla ner sig och börjar beta istället. Äntligen sommarbete!

Torsdagen den 23 Juni 2011 samlades massor av folk uppe i Cafeterian på Hamre. Alla pratade i munnen på varandra, lite nervöst. Skulle man få rida sin favorithäst? Det var nämligen dags att rida hästarna till sommarbetet ute vid Brunnby!

Det hela kändes väldigt roligt men också ganska sorgligt, i nästan 1 och en halv månad skulle hästarna vara borta och ridskolan skulle vara stängd. Vissa hade ju kanske en sommarhäst, andra kanske en kompis som har en häst dom skulle få hjälpa till med, men det var inte alla. Vissa, som jag, kommer antagligen att få vara utan ridningen hela sommaren!

Vi började med att gå ner till stallen för att mocka ur. Allt spån skulle bort ur boxarna eller spiltorna och dom skulle sopas ut ordentligt. Det fick knappt vara något spån alls kvar, eftersom att några stallskötare skulle spola ur hela stallet under sommaren för att få det ordentligt rent. Medan vi mockade så var det dags för några av hästarna att åka till sina sommarhem. Några hästar skulle nämligen inte få gå på sommarbete med dom andra. Några har exem och måste smörjas varenda dag, några har fångrisk och vissa har helt enkelt alldeles för lätt att bli alldeles för runda av allt gräs.

När vi hade mockat ur så bjöds det på saft och bullar uppe i cafeterian. Medan vi åt så tog stallskötarna in hästarna. Hästarna fick lite havre att äta på när dom kom in, eftersom att många tyckte att det var lite läskigt att gå in i spiltorna och boxarna när det inte fanns någont underlag, det var dom ju inte vana vid!

Vi hade redan fått veta vilka hästar vi skulle ha, och jag skulle ha min fina underbara sköthäst, Speicin. Så här ser han ut:

Vi gjorde i ordning hästarna, borstade av lite snabbt och sadlade och tränsade. Sen gick vi alla iväg till stora ridhuset. Där fixade vi stiglädrena, spände sadelgjordarna och så satt vi upp. Sen fick vi skritta fram. Alla hästarna kändes lite spända först, det duggregnade lite så det lät lite obehagligt mot taket. Men dom lugnade snabbt ner sig eftersom att alla ryttare snart blev lugna.

Snart kom alla hästar och ryttare från andra stallet också och då blev det trångt! Det var cirka 30 hästar som skulle få plats i ett ridhus som är ca 70 meter långt och 20 meter brett, den ni! Det låter inte så trångt, men tro mig, det var det!

Sen gick vi ut! Det hade duggregnat hela morgonen men dom hade sagt på nyheterna att det skulle bli lite uppehåll på förmiddagen och det trodde jag på. Men såklart så blev det inte så! Precis när alla kommit ur ur ridhuset så öppnade sig himlen och det började spöregna! Men alla höll god min och vi fortsatte målmedvetet framåt! I början var alla hästar lite stissiga, ”varför ska vi gå ut i regnet?” tänkte dom säkert. Speicin gick och kastade med huvudet hela tiden så att vattnet från hans man bara stänkte i ansiktet på mig! Jag gissar att det droppade vatten från träden i hans ansikte och att det var dom han försökte skaka bort. Dessutom så gick han och slog(sparkade på ”hästspråk”)med ena bakbenet och jag var först jätterädd att han hade ont i benet. Men så kom vi ut ur skogen och då slutade han, även fast han fortfarande gick och skakade på huvudet. Snart fann alla hästarna sin plats i ledet så att säga och allting blev lugnt. Det hände några småsaker bara.

Det finns visst folk som inte förstår vad som kan hända om en häst blir rädd och skenar iväg, särskilt inte med en ryttare på ryggen. Det var en man som skulle spela tuff och gasade på med sin fina lyxbil så att det lät jättehögt, precis när han åkte förbi oss(vi red på cykelbana bredvid en bilväg). Det var dock vi som red som fick oss ett gott skratt, inte han, eftersom att våra hästar knappt vinklade på öronen ens en gång. Skönt!

En av dom få saker som hände var att en gång så hoppade Alfred, som en ridlärare red, ner i diket. Alfred är lite rolig. Han är enormt stor, jag kan knappt se över hans rygg om jag står bredvid honom, jag är ca 160-165 cm lång. Hans hovar är stora som tallrikar. Ändå så är han så rädd för saker att han måste ha öronploppar i öronen när han gå lektioner. På sätt och vis visar ju detta bara att han är smart, eftersom att hästar är flyktdjur så måste ju hästarna fly först och titta sen, förstår ni hur jag menar? Men ändå känns det lite roligt! Det här är Alfred:

Efter en tur på ca 1 timme så var vi framme vid betet. Vi red in i hagen och först red början av ledet längs staketet. Men så bestämde någon att vi skulle rida åt ett annat håll i hagen och då följde jag efter dom. Men den första delen av ledet hade ju ridit åt ett annat håll och dom gick aldrig tillbaka så att dom kom till samma ställe som vi. Så vi blev 2 olika grupper men det var ingen som tänkte så mycket på det. Vi ställde upp hästarna på en rad längst staketet och tog av sadlarna. Vi skulle lägga sadlarna precis framför våra hästar, eftersom att hästarna aldrig springer iväg framåt när man släpper, för där är det ju bara staket. Så vi tog av sadlarna, la dom framför hästarna, sen knäppte vi upp tränsen så pass mycket att det bara är att dra framåt så får man av tränset. Vi står och håller på med spännena när hela marken börjar dundra. 10 glada hästar kommer skenande mot oss, den andra gruppen hade redan släppt! Vi hör någon som vrålar: TA AV TRÄNSEN! Om våra hästar skulle slita sig och följa med hästarna som redan släppt så skulle dom garanterat inte bry sig om att dom fortfarande hade tränset på sig! Så alla i vår grupp fick lite panik och drog av tränsen snabbt som ögat. Men en tjej i våran grupp hade en väldigt stor häst och hon är ganska kort, så hon fick inte av tränset. Hästen ville ju springa iväg med alla dom andra, men en ledare kastade sig fram och fick tag i tygeln på hästen. Hon släpades efter på mage några steg innan hästen stannade! Då reste hon sig upp, tog av tränset, hästen sprang iväg och allting var frid och fröjd!

//Caroline


Annons:
Michaela-N
2011-06-28 11:26
#1

Den 23 Juli 2011 har ju inte varit än?

Caroline.H
2011-06-28 11:46
#2

Haha, ojdå X) Den 23 JUNI ska det ju förstås vara ;D Bra att du såg det!

//Caroline


[Fruktiz]
2011-06-28 17:45
#3

Vad härligt det låter! Du skriver så bra så det känns nästan verkligt, som om jag var med och såg allting Skrattande

Caroline.H
2011-06-28 20:07
#4

#3 Det var nog den bästa komplimang jag fått för mitt skrivande någonsin, tack så jättemycket! :D

//Caroline


Upp till toppen
Annons: