# Roleplay! Tema: djur Pt 2 Author: [Borttaget] Jag fortsätter på Rollspelet då det andra blev lite långt. [Länk](http://barnens.ifokus.se/discussions/5144e128ce12c406ad003eac-roleplay-tema-djur?discussions-1) till den gamla tråden! **Ni vet säkert hur man gör, så kör hårt bara! :-)** Jag glodde på den enorma konstruktionen. Den hade visst gått på grund vid den här stora ön och människor hoppade ut ur båten och simmade in mot land. Jag reste mig, även om jag mådde pyton och min päls var tovig och ihopklibbad med allt salt. Yr stapplade jag iväg till en buske och gömde mig för människorna. De steg iland, som en ganska stor massa skeppsråttor. Bra, då har vi mat tills vidare. Jag slängde en blick runt omkring mig och somnade sedan på stället under busken. ## Comment 1 Author: julolagus Vad är det här för ett ställe? Tänkte jag och tassade fram till vattnet och rullade runt lite grann så att jag blev blöt och ganska så kall. ## Comment 2 Author: [Borttaget] När jag vaknade var det kväll igen. Jag reste mig upp och ruskade litet på mig, de andra var borta någon stans. Jag bestämde mig för att först utforska ön nu när jag inte har något annat val och försöka hitta mat, en vettig vattenkälla och mina vänner. Jag tassade längs stranden och när jag vandrat runt hela ön kunde jag konstatera att den var mycket stor. På öster sida fanns det klippor mot havet och på öster sida en fin, jämn sandstrand. Ön var full av snårskog och i mitten fanns det en samling med små, böjda träd. Jag hittade rent vatten i en ravin och när jag hade fångat en råtta så gick jag och letade efter mina vänner. Jag ropade högt och länge. ## Comment 3 Author: julolagus Jag hörde plötsligt Lynx ropa så jag jamade högt och började springa åt hennes håll ## Comment 4 Author: Gerbilles Ön var faktiskt ganska vacker, även om jag längtade tillbaks till staden så trivdes jag hyfsat bra bland den gröna naturen. Plötsligt hörde jag någon ropa. Jag spärrade upp öronen och lyssnade. Jag hade ingen aning om vem det var och blev därför lite tveksam, men bestämde mig ändå för att gå mot det hållet. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag hörde någon springa i snåren. Kan det vara Twist? Nej. Ut ur snåret hoppade Wasa. Jag spände mig och fräste. Jag visade mina sylvassa tänder och lät rovdjuret inom mig vakna. Jag anföll Wasa nästan direkt när jag såg henne och det blev en kattfajt. (Julolagus PM:a mig så att vi kan se vem som ska vinna.) ## Comment 6 Author: Gerbilles Vem det nu än var som ropade slutade h\*n plötsligt. Jag visste inte längre vart jag skulle gå och kände att jag behövde vila. Hela min kropp gjorde ont och ögonlocken kändes tunga. Jag letade rätt på en ihålig stock som jag kröp in i och föll i djup sömn. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag byter roll från Lumera till Vipera, om det är ok. Vipera är en orm som bor på ön. Det är en [hornvipera](https://www.google.se/search?hl=sv&site=imghp&tbm=isch&source=hp&biw=1366&bih=667&q=hornvipera&oq=hornvipera&gs_l=img.3..0j0i24.5108.7473.0.8261.10.8.0.2.2.1.249.1248.2j3j3.8.0...0.0...1ac.1.6.img.uc6OG39JxYw), lite mer gul än vanligtvis. Så, nu är jag Bruce, Vipera och Lynx. Vipera satt i ett busksnår och kände efter vibrationer, eller "lyssnade" (ormar är döva) efter ett byte. Gång på gång sträckte hon ut sin lilla klyvna tunga och fångade upp lukt med den. Hon kände doften av hund. Hon visste att det inte var något byte men hon blev nyfiken. Vad gör en hund här? Vipera ringlade ljudlöst iväg över den torra, hårda sandfärgade marken och kom snart fram till hunden. Den sov i en ihålig stock bredvid en stor sten. Vipera ringlade in i stocken. "Hallå, främling." Sa hon med sträv röst. Huden svarade inte. "Sssover du?" viskade Vipera. Inget svar. Hon ville fråga hunden en massa saker, men hon ville inte störa den i sömnen. Så Vipera ringlade ihop sig bredvid hunden och slumrade, men var alltid åtminstånde halvvaken. "Jag har känt männissskor här omkring ockssså..." sa Vipera tyst för sig själv och slumrade sedan in i sin halv-sömn. ## Comment 8 Author: tusstuss hej, jag är ledsen att jag inte har postat någonting idag. Jag har inget intnet på min dator ocj har lånat mammas. men bara en fråga, vem spelar Vuzaar? ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Jag ^^ Glömde att säga xD srry ## Comment 10 Author: Gerbilles Jag sträckte på mig lite och öppnade tillslut ögonen. Brevid mig såg jag en orm. Av chock hoppade jag till och snubblade sedan eftersom stocken var ojämn och hal. Ormen vaknade och tittade upp på mig med sina stora gula ögon. Den hade haft chansen att döda mig när jag låg sov, men hade inte gjort det, kanske var den fredlig. Jag bestämde mig för att chansa och satt mig ner framför ormen och försökte låta så glad som möjligt även fast jag var rädd. "Hej, vad heter du?" ## Comment 11 Author: Lurvas11 Kan man hoppa in nu? ## Comment 12 Author: Gerbilles #11 Såklart du kan! :D ## Comment 13 Author: Lurvas11 #12 :D Är de som ett rollspel? Fast man är et djur? :D ## Comment 14 Author: Gerbilles #13 Precis! 🙂 ## Comment 15 Author: Lurvas11 Fortsätter på #10. Jag är ormen som h\*n möter :) Eller är Spore.. det? \-Jag heter Maja och är en randig snok, sa jag till den främande varelsen.  -Vad heter du själv da? fortsatte jag och slingrade mig närmare.          Det såg ut som en hund och hon/han såg väldigt osäker ut. H\*n kanske inte visste att jag var en fredlig orm. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15 Jag är ormen.. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #15 läs tidigare inlägg. Jag rycktes upp ur mitt halvslumrande tillstånd. Djuret hade upptäckt mig och jag kände vibrationerna av djurets röst. "du behöver ej vara rädd... mitt namn är Vipera." Jag ringlade närmre. "vad är du för lussstigt djur då? Och vad heter du? Luktar och låter annorlunda..." Jag smakade på djurets lukt. "Ssså egendomligt." Jag gäspade och sträckte på mina kanyler till tänder och tittade sedan på det okända svartvita djuret igen. ## Comment 18 Author: tusstuss Jag vaknade brevid alla andra. Hur hade vi kommit hit? Jag satte mig upp i sanden, den var varm och slät. Jag hörde Wasa och Lynx fräsa och jama smärtsammt. Jag sprang genast dit, där låg Lynx och wasa på marken, de rullade runt och rev varandra ## Comment 19 Author: Gerbilles Jag tittade nyfiket på ormen, den pratade lite lustigt. "Jag heter Riley och är en hund." Jag kliade mig bakom örat med ena bakbenet innan jag fortsatte.  "Jag kommer inte härifrån vilket du kanske redan har förstått. Jag och några andra djur vaknade upp på den här ön, men vi vet inte hur vi kom hit." Jag reste mig upp och skakade bort löven som hade fastnat i min päls. "Jag är hungrig, skulle du kunna hjälpa mig hitta lite mat?" ## Comment 20 Author: [Borttaget] "Ssså du är en hund..." sa Vipera fundersamt. "Riley heter du. Egendolmigt och fint namn. Du är hungrig, ja. Kom, ssså ssska jag visssa dig vart det finsss mat." Vipera ringlade ljudlöst iväg, ut ur stocken och genom snåren. "kommer du?" Vände hon sig om och sa. Riley följde efter. Jag slogs för mitt liv med Wasa och när jag såg en glimt av en bekant katt hoppade jag undan och fräste. Jag sprang sedan till Wasa och började slicka henne i hela ansiktet. "Du anar inte hur mycket jag saknat dig!" Tjöt jag och välte nästan omkull Twist. Wasa sprang sin väg. ## Comment 21 Author: Ratzo Jag var uttråkad där jag låg i solen så jag bestämde mig för att undersöka det stora fartyget. Jag reste mig upp och skakade av mig sand från pälsen. Jag började gå runt och nosa runt faryget, och gick sedan in för att se vad som fanns där inne. När jag kände att det började röra sig och såg en man som körde iväg så insåg jag att det var en fälla. ## Comment 22 Author: Gerbilles Jag gick sakta efter Vipera som lätt slingrade sig bland löven på marken. Min mage kurrade och jag tänkte hur gott det vore med en saftig biff. Snårskogen blev allt tätare ju längre vi gick. "Vipera .. Är vi framme snart?" frågade jag medans jag hoppade över en liten stock. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Vipera svarade på Rileys fråga. "Sssnart, bara lite till." väste hon. Och mycket riktigt var de framme vid ett stort vattenfall, omgivet av hala stenar. "Ssser du, på ssstenarna... ödlor... man ssska bara vara sssnabb och ssså får man en brakmåltid." Väste ormen och nickade åt de hala stenarna som var helt täckta med röda och silverfärgade medelstora ödlor som satt och solade på stenarna. "Hugg in bara" snäste Vipera och ringlade iväg, bort till stenarna. Där väntade hon på Riley. Jag hörde båten som rörde på sig. Jag trodde att den hade gått på grund, men nej. En fälla! Jag glömde Twist och rusade iväg för att rädda kattungen. Jag visste fortfarande inte vad den hette, så när jag skulle få tillfälle skulle jag fråga. Lag rusade upp i en palm och såg båten sakta men säkert åka ifrån land. Jag klättrade snabbt ner för palmen och rusade iväg upp på en klippa och med alla mina krafter så hoppade jag och var ett hårsmån från att hamna i det iskalla vattnet. Jag såg hastigt runt omkring mig och då upptäckte jag det. Tändstickor. Jag var så extremt rädd för eld. Eld var min främsta svaghet och jag hatar stunder då jag måste använda det. Men jag tog asken i munnen och bar iväg. Männen märkte inget. Jag luktade efter den eländiga kattungen och hittade honom på nedre däck, i lastrummet. Det var fyllt med matransoner, färskt vatten och... sprängmedel. Jag hittade snabbt kattungen, tog honom i nackskinnet, med tassarna öppnade jag asken och kastade den öppna asken mot krutet. Det var inga säkerhetsstickor. Jag hann precis upp på övre däck med kattungen gungande i min mun som jag märkte att hela aktern sprängdes bort. Skeppet började sjunka, eftersom det hade åkt ganska långt bort från land. Jag stelnade till vid åsynen av elden och bara glodde. Ön var en rand vid horisonten och det var på håret att jag dukat under för lågorna innan jag hann samla mig och hoppade över bord, ner i vattnet. Jag sam och höll mig och kattungen vid ytan. Strömmen förde oss tillbaka till ön och när jag satte ner honom på stranden var vi båda dyngsura och kalla. Jag blängde argt på kattungen, smällde till honom med tassen och sedan frågade jag surt: "Vad är ditt namn?" ## Comment 24 Author: [Borttaget] Ingen som orkar läsa? ## Comment 25 Author: Gerbilles #24 Jag har läst men hann inte skriva något :P ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25 Can you do it now? :3 ## Comment 27 Author: Gerbilles #26 ... :D Jag tittade imponerat på det enorma vattenfallet innan jag gick vidare till Vipera. Först tittade jag på ödlorna och sedan på Vipera, hon nickade. Jag tog hennes nickning som ett startskott och for iväg mot ödlorna. Det gick inge vidare i början, jag halkade på en sten och en fjärdedel av alla ödlor flydde av skräck. Men efter några försök och lite övning gick jag stolt tillbaks till Vipera med tre feta ödlor i munnen. "Vill du ha en?" Frågade jag och la ner ödlorna på marken. ## Comment 28 Author: [Borttaget] "Nej tack, det var mycket vänligt av dig att du delar med dig" Väste Vipera vänligt, "Men jag är inte hungrig. Jag åt för ett sssolvarv sssen, ssså nej tack." Vipera tittade på Riley med sina stora, glansiga bärnstensfärgade ögon och sedan frågade hon: "Vad vill du göra nu?" Som ni kanske redan kände till så kom alla i land levande till ön, även Bruce. Han reste sig upp och ruskade på sig efter en lång tupplur i solen och ville nu ha mat. Han lufsade tyst ut i snårskogen där ifrån en mycket speciell lukt kom ifrån och kom snart fram till ett enormt vattenfall med många stenar och en massa ödlor. Och en hund. Bruce uppfattade att hunden talade till någon, men han såg inte vem. Han lade sig ner och avvaktade. Dendär hunden var ett mycket bättre mål mat än de där ödlorna, tänkte han. ## Comment 29 Author: Gerbilles "Okej då" sa jag innan jag började mumsa på en av ödlorna. Den smakade lite speciellt, men ändå väldigt gott. När jag hade ätit upp alla tre ödlorna svarade jag på Viperas fråga: "Jag vet inte, vi kanske bara kunde ligga kvar här i solen" sa jag och la mig ner. "Det är så varmt och skönt här!" Vipera han inte ens svara innan jag for upp igen. "Hörde du det där?" Jag tittade på Vipera samtidigt som jag lyssnade. "Vi är inte ensamma." Jag nosade lite i luften innan jag fortsatte, "Det är en till hu .." Jag hann inte ens avsluta meningen då jag såg en stor svart hund komma rusandes mot mig. ## Comment 30 Author: [Borttaget] Vipera intog defensiv ställning mot Bruce, som tvärbromsade precis framför den hotande ormen. "Ut ur min väg, fjälliga mask" morrade han dovt och innan Vipera hann reagera så slungade Bruce iväg henne med ena tassen så att Vipera flög över stenarna och landade medvetslös mitt ibland ödlorna. "Nu är du min lunch för att jag vill det!" röt Bruce åt Riley och skulle precis slå sina starka käkar om hundens nacke och krossa den.  Vad ska Riley göra? Vem räddar honom? ## Comment 31 Author: Gerbilles Det var knappt att jag hann undan Bruce enorma käkar, skräckslagen tittade jag på Vipera som låg vid en stor sten. Jag visste att det inte var någon idé att gå till anfall mot Bruce, han var både större och starkare än jag. Men jag hade en annan plan.  "Är det där det bästa du kan?" retades jag. Sedan blev jag allvarlig, "Kom igen nu!" Jag reste ragg och morrade dovt. Som jag trott kom Bruce flygande mot mig men jag hoppade smidigt bort i sista minuten. Bruce åkte in i en sten och jag rusade bort mot Vipera, jag la henne på min rygg och for iväg som en oljad blixt in snårskogen.  Jag hade inte kommit särskilt långt innan jag hörde grenar knackas och löv prassla bakom mig. Samtidigt som jag fortsatte springa tittade jag bakåt och såg en stor svart skugga närma sig oss. Bruce hade återhämtat sig och var åter på jakt efter oss. Jag visst inte hur vi skulle klara oss undan det här då jag blev allt tröttare i tassarna. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Vipera hade fått tillbaka medvetandet vid detta laget och såg den stora, svarta hunden som närmade sig bakom henne och Riley. "Sssväng höger... NU!"Vipera grep tag om Rileys högra öra och drog till. Riley svängde tvärt åt höger. "Hoppa ner i vattnet och dyk" beordrade ormen, och Riley hoppade i sjön framför dem. Vipera simmade framför Riley och han följde efter. De kom till en luftfylld undervattensgrotta och från taket hängde fladdermöss med lysande skallar. De lyste upp grottan med ett mjukt, blått ljus som liknade månens. "Det var nära ögat..." Väste Vipera och ringlade iväg, in i en tunnel. "Följ mig, till en annan utgång på andra sssidan" väste hon och ringlade vidare genom den fladdermus-belysta grottan. ## Comment 33 Author: Ratzo #23 Jag är inte kattungen... ## Comment 34 Author: [Borttaget] #33 oj sorry ☺️Jag trodde du var det... Kan du förlåta mig...? ## Comment 35 Author: Ratzo #34  ja ## Comment 36 Author: Gerbilles Jag tittade runt i den blå grottan. 'Den här ön blir bara mer och mer spännande' tänkte jag för mig själv. Jag tassade efter Vipera som visade vägen. En vattendroppe föll ner från grottans tak, den träffade mig precis mellan ögonen och jag hoppade till. Efter att ha blivit jagad av Bruce var jag fortfarande lite uppskakad. Ett stark ljus lös upp tunneln. Vi var nära utgången nu. Jag rusade förbi Vipera och sprang mot ljuset. När jag kom ut möttes jag av solen som lyste starkt. Tunneln hade lett oss till toppen av ett litet berg med utsikt över ön. Jag tittade runt och såg endast höga gröna träd, men sedan fastnade min blick på något speciellt. Jag såg inte bara träd, utan det fanns även en grupp av hyddor vid en flod. Människorna från fartyget. ## Comment 37 Author: [Borttaget] Vipera kom med upp på berget. Utsikten var underbar. Hon såg bort på gruppen människor med ett starkt uttryck av avsky. "Männissskor på Lavansss ö?" väste hon. "Förra gången de var här ssså brände de bort en mycket ssstor del av ssskogen... de kom hit och sssköt ossskyldiga djur bara för ssskojsss ssskull... förra gången de kom hit tog de med sssig sssjukdom... Vi måssste bli av med dem. Illa kvickt. Men förssst måssste vi vila... det börjar mörkna. Följ mig." Vipera ringlade iväg och Riley följde efter. Snart var de framme vid en dunge, högt uppsatt i bergen. Under ett av trädens enorma, starka grenar fanns ett varmt hålrum som liknade en lya. "Här är mitt hem" väste Vipera. "Här hittar inte hunden osss. Sssov, jag håller vakt. Ormar behöver inte mycket sssömn." Vipera tecknade åt Riley att sova på en mjuk bädd av torrt gräs och mjuk mossa. ## Comment 38 Author: [Borttaget] ingen som vill? ## Comment 39 Author: Gerbilles Jag tittade runt i Viperas hem. Det kändes tryggt här. Jag gick fram till bädden som var gjord av mossa och gräs och la mig försiktig ner. Bädden var mjuk, mysig och den lena mossan värmde min päls. Jag var trött och gäspade stort innan jag somnade. ## Comment 40 Author: Gerbilles #38 Känns som att det är bara du och jag kvar. 😛 Undra vad som har hänt med de andra ... 🤦‍♂️ ## Comment 41 Author: Ratzo Jag vill inte vara med längre, ni kan döda min hund. ## Comment 42 Author: [Borttaget] \*stön\* ingen verkar vilja vara med längre. Har jag gjort nåt fel? Känns som så.. ## Comment 43 Author: [Borttaget] Jag skriver väl lite till då. Bruce, i sin hunger var så desperat att han gick iväg tillbaka till stranden där en utmattad och halvdöd Zajko låg. Bruce bröt nacken på honom med ett knyck och tuggade glupskt i sig hundköttet. Ett djur mindre. Vipera väckte försiktigt Riley. "Tidvattnet... vi måssste gå... annarsss kommer vi att drunkna. Upp på berget! Tidvattnet, en gång om året. Ssskynda dig! Vi har lite tid på osss!" Vipera ringlade ut ur trädets rötter. Det var natt och svalt. Vattnet hade redan börjat stiga. ## Comment 44 Author: tusstuss Jag är tillbaka.) Jag hade förlorat medvetandet, då Lynx eller Wasa hade råkat slå till mig när de stred. "Hallå-å?" Alla verkade vara borta. ## Comment 45 Author: [Borttaget] Jag hörde Twist, långt borta... jag spetsade öronen. Jag hörde henne, så jag följde efter ljudet. Vattnet verkade stå högre nu än förut. Jag måste hitta Twist. Jag letade efter henne och fann henne, förvirrad. Jag sprang fram till henne och började slicka henne i hela ansiktet. "Gud, vad jag har saknat dig!" tjöt jag och välte nästan omkull henne av glädje. ## Comment 46 Author: [Borttaget] folk verkar tycka att detta börjar bli tråkigt... ## Comment 47 Author: Gerbilles Jag har inte hunnit/orkat skriva något eftersom det är mycket i skolan och sånt just nu. Är trött direkt när jag kommer hem 😴 ## Comment 48 Author: Lurvas11 #46 Man skriver när man får tid :) ## Comment 49 Author: Ratzo Anledningen till att jag inte vill vara med är att jag känner att min roll är  väldigt liten och det gör att jag inte kommer på något att skriva. ## Comment 50 Author: [Borttaget] No one who wants anymore? :-( ## Comment 51 Author: tusstuss "LYNX!" Skrek jag av lycka. Jag stök min panna mot hennes. (Det är så katter typ kramas, eller vad man nu ska säga.) Vi började gå längs starnden. "Vi måste komma härifrån på något sätt... men hur?" ## Comment 52 Author: [Borttaget] Jag började fundera över frågan. "Vattnet verkar stiga..." sa jag medans jag blickade ut över öns berg. Inbillade jag mig eller flydde alla djur? Jag såg bort mot horisonten. Något kändes inte rätt. Mycket plötsligt sögs allt vatten undan från stranden, så otroligt plötsligt att fiskar och kräftor låg och sprattlade på den nu uttorkade havsbotten. Jag hade sett detta förut. Jag hade lärt mig. Jag visste. Jag tittade skräckslaget på Twist. Sedan sa jag med en mycket darrig röst: "D-det kommer en tsunami." ## Comment 53 Author: tusstuss Twist hade själv aldrig varigt med om en tsunami, men hennes farmor, som tidigar varigt en ö-katt hade själv nästan dött i en, men lykades rädda sig unndan den. Denna historia hade hon berättat för Twist många gånger.  Twists ögon blev stora som tekoppar, hennes ansike förvrängdes i skräck. "v-vi  k-k-kommer att d-dö..." Stammade hon svagt. Hon tittade sig omkring, som om hon inte visste var hon var. "Vad ska vi göra?" Viskade hon. Hennes gråfläckiga päls stod rakt ut. ## Comment 54 Author: [Borttaget] Jag såg mot horisonten. Hjärtat bankade mot revbenen. Jag skymtade redan jättevågen i horisonten. Sedan ryckte det till. "Spring! Spring spring spring spring SPRING! Upp på berget!" skrek jag och far iväg mot de högsta bergstopparna, rädd för att inte hinna. Jag ville inte förlora. Samtidigt såg jag på avstånd en bekant figur som stod och åt fisk på sjöbotten. Kattungen! Jag såg på den annalkande jättevågen. Jag sprang så snabbt jag kunde, stannade vid Twist och sa: "Om jag inte överlever, eller hinner i tid, lova då att du åtminstone inte dukar under." Jag far vidare för att rädda den grå kattungen. Tsunamin närmade sig. Jag sprang fortare, fortare... Jag sprang ut på den torkade sjöbotten, såg den turkosa vågen höja sig över himlen. Jag måste hinna... Jag grep kattungen i nackskinnet och vände om. Var det för sent? Jag sprang, med skräcken i halsen som en hårboll i strupen. Jag började höra jättevågen. Farligt nära. Den kastade redan en svag skugga över mig. Jag fortsatte upp på stranden... Fort fort fort... ## Comment 55 Author: tusstuss "LYNX!" Skrek jag. Jag sprang fram till henne, tog kattungen från hennes mun. Jag knuffade henne närmare starnden, medan vi sprang. Plötsligt snupplade jag på en stor sten på den uttorkade havsbotten. Jag tappade kattungen och ramlade över Lynx. Den stora vågen stod som ett högt, turkost skummande torn. Skulle vi hinna ta oss upp och springa tillbaka till ön? Hade jag dömt oss alla nu? ## Comment 56 Author: [Borttaget] Jag tog tag i kattungen, stödde Twist och såg efter närmsta träd. En mycket hög palm fanns där. Vattnet på botten började komma tillbaka. Jag ska med tänderna om kattungens nacke "Kom! Vi hinner aldrig upp på berget, men trädet...!" Jag överröstades av tsunamins dån och for upp på stranden och i trädet. Jag satte ner kattungen där och, tillsammans med Twist, klamrade vi oss fast där för livet. Vågen dånade in över ön, bara bergstopparna var kvar. Jag såg en annan välbekant gestalt i vågorna, långt långt borta... var detta Bozaar? Jag hann knappt tänka förrän vågen satte trädet under vatten. Jag höll fast mig själv, Twist och kattungen vid stammen på palmen. Den slets loss från marken och flöt iväg upp till ytan. När tsunamin, efter våldsamma kast och en hemsk översvämning så rullade den jättelika vågen äntligen tillbaks ner i det blå, kalla havet och stranden blev fri från vattnet igen så såg jag vad vågen hade orsakat. Vilken destruktion! Jag låg med magen på palmen, dyngsur och halvdöd. Jag behövde vila. Jag föll ihop i en hög på palmen, som jag låg, och somnade som en klubbad oxe. ## Comment 57 Author: tusstuss Genomblöta av det salta vatten satt jag och Lynx uppe i palmen. Lynx föll ihop! Först blev jag rädd, och trodde att hon kanske hade svimmat, eller till och med dött av såren hon fått av de vassa stenarna och korallbitarna på havsbotten.  Jag tittade på henne. Hon andades tungt, och jag insåg att hon bara sov. Med en suck av lättnad tog jag upp kattungen i nakskinnet, och bar honom ner för trädet, men var försiktig med att inte trampa på allt bråte som den stora vågen hade spolat upp på stranden.  Jag lade upp kattunen på en rund sten. Den lilla stackaren hade svimmat, men levde fortfarande. Jag insåg att om jag inte höll honom varm kanske han skulle frysa ihjäl av det kalla vattent. Även om tropiken var varm, hade tshunamin fört med sig iskallt vatten. Jag strök med tassen försiktigt över kattungens päls, för att få bort så mycket vatten som möjligt. Sedan klättrade jag upp i trädet med honom igen, och virade min fluffiga svans runt honom. Nu kunde jag bara vänta på att de andra skulle vakna. ## Comment 58 Author: [Borttaget] Jag slog sakta upp ögonen. Jag frös och hade så otroligt ont... Det var ett tecken på att jag lever än! Ett av mina nio liv har försvunnit. Nu har jag bara åtta. Jag hostade upp lite vatten och sa tyst: "Twist... -host- lever du?" Jag darrade i hela kroppen av smärtan i såren, skapade av småsten. ## Comment 59 Author: tusstuss Jag tittade upp. "Jag lever än, och jag är så glad att du också gör det!" Sa jag och log. Jag tittade på twists sår, hon hade ett stort på ena bakbenet. Jag rev av en bit av palmenbladet och virade det runt såret. "Det håller i alla fall smuts borta. (Ledsen för att det blev så kort, jag måste gå. Postar mer efter din nästa post!) ## Comment 60 Author: [Borttaget] Jag såg på henne och log. Ja, jag var ganska illa tilltygad, en massa svidande småsår här och där. "Jag har en känsla av att det är bäst om vi stannar här de närmsta dagarna... alltså man kan ju gå ner och hämta mat och så, men... ifall att." påpekade jag. "Och du Twist, tack." Sorry att det blev så kort här med, kom inte på mer att skriva.. xD ## Comment 61 Author: tusstuss Jag lyfte på svansen och tittade på kattungen. Han hade ett sår över ena axeln. Jag lyfte ner en bit av palmbladet igen och la över såret. ## Comment 62 Author: tusstuss puttar upp lite. xD) ## Comment 63 Author: DanceDiddi ÄLSKAR RP!! Men orkar ej skriva xD haha