Legenden om Jane: Bärnstenens hemlighet -del I
Hej allihopa! Hade tänkt att börja skriva på en berättelse. "Legenden om jane: bärnstenens hemlighet" är den första delen i serien om Jane.
Berättelsen. Del I: Alldeles från början Det var väldigt mörkt. Jane kände sig ihoppressad och trång. Hon kände de hårdas insidor trycka ihop henne till en liten, svart rund sak. Men hon visste inte vad det hette. Hon var en drakbebis inne i ett ägg. En drakunge i ett ägg som snart skulle kläckas. Jane visste inte vad det var. Men hon kände det. Hon hade en gnagande känsla som gjorde att hon började flytta på den långa saken som fanns där bak med den skärande nånting. Hon visste nästan vad hon skulle göra. Hon vände långsa-saken-där-bak så att den skarpa saken på hennes långa-sak-där-bak vändes med spetsen mot det hårda. Det var ett stort tryck på långa-saken-där-bak. Väldigt stort tryck. Som plötsligt lättade. Hon kände hur detdär varma sipprade ut. Hon kände kylan tränga in. Plötsligt kände jane det. Hon kände kyla på två ställen längst fram på detdär som man kunde öppna. Hon kunde inte namnen på sin mun, hon visste inte att hon hade nos och lungor, den unga, nykläckta Jane. Hon tog ett djupt andetag. För henne var det något kallt som kändes mellan de långa sakerna där fram när hon andades in den friska luften från skogen. Bröstkorgen mellan frambenen fylldes med frisk, kall morgonluft.
*********************************************************
Janes mamma kom fram till lilla Jane. Hon slickade Jane torr och varm från äggvitan som Jane hade legat i. Jane tyckte att det blev så kallt och ljust. Och så plötsligt. Hon ville tillbaka till detdär trånga, mörka och varma. Den stora, svarta besten sänkte ned sig intill Jane och värmde henne. Jane somnade. Sov länge.
***********************10 ÅR SENARE*********************
Jane hoppade upp på stocken och visade sin lilla rosa tunga för lille Zac, som förolämpat hoppade efter. Jane lyfte i sista sekunden för att undvika den ilskna Zac… och landade pladask mitt i en dypöl. "Hahahaha! Jaså, Jane såg sig inte för!" ropade Zac och hoppade efter. Han landade på janes svans med den knivskarpa eggen, och VRÅLADE. Jane stirrade tyst på Zac. Zac hoppade av svansen och sprang sedan runt i dypölen VRÅLANDES och hållandes för rumpan med båda händerna så att dyn skvätte.Sedan halkade Zac och landade på magen framför Jane. Sedan tittade de varandra i ögonen. Då började Zac att fnissa. Jane okså. De fnittrade mer och mer… Sedan så skrattade de så våldsamt att 3 andra drakar kom för att de trodde att det var någon som torterade någon.
Slut på del I